Jakob Hellman fångade publiken på Växjö Teater med sin varma utstrålning och sitt självironiska och roliga mellansnack. Med sig hade han dessutom ett supertajt band som imponerade stort.

Jakob Hellman fångade publiken på Växjö Teater med sin varma utstrålning och sitt självironiska och roliga mellansnack. Med sig hade han dessutom ett supertajt band som imponerade stort. Foto: Hans Nilsson

Jakob Hellman trollband publiken

VÄXJÖ.

Jakob Hellman på Växjö Teater var fullständigt magnifik - bland det bästa svenska jag har sett live.Den 54-årige Jakob Hellman var vital som en 25-åring och ägde hela scenen med sin charm.

Av
Hans Nilsson

När jag hörde Jakob Hellmans debutsingel "Tåg" första gången i maj 1988 föll jag direkt för den snärtiga poplåten och den intensiva och känsliga rösten.

Det lät ju som en svensk Elvis Costello. Ett mycket bra betyg i min värld. Jag rusade till skivaffären och köpte "Tåg".

Under flera veckor gick den varm på skivspelaren. Givetvis köpte jag sedan även Jakob Hellmans debutalbum "...och stora havet" som kom 1989. Ett album som slog ned som en bomb i Sverige och som röstats fram till den bästa svenska skivan genom alla tider.

Över en natt blev Jakob Hellman den hetaste popartisten i Sverige. Hysterin kring Hellman höll i sig i flera år in på 90-talet trots att han inte släppte någon uppföljare.

Nu har det gått 30 år sedan dess och debuten är fortfarande hans enda album och jag har knappt ägnat Jakob Hellman en tanke under de här 30 åren.

Även om jag gillade hans album så betydde det inte jättemycket för mig. Visst var låtar som "Vara vänner", "Hon har ett sätt", "Vackert Väder", "Tårarna", "Vintern Dör" och "Hon är allt jag vill ha" väldigt charmiga och starka poplåtar med roliga texter, men det var debutsingeln "Tåg" jag lyssnade på mest och som var min stora favorit och det är det ännu idag.

Men när Jakob Hellman kom till Växjö Teater den 8 december 2019 satt jag där ändå i publiken.

Jag hade inga speciella förväntningar. För min del var det ren nyfikenhet som lockade mig till den här konserten, som var den sista på hans jubileumsturné "Äntligen borta – Istället för 30 år: Alltid" som ett trettioårsfirande av debutalbumet "...och stora havet".

Men jag blev genast överrumplad av alla känslor som bubblade upp inom mig när Jakob Hellman och hans suveräna band körde igång "Tåg".

Det var en märklig känsla att sitta där i teatern i december 2019 och höra "Tåg" och alla andra gamla Hellman-låtar från slutet av 80-talet och bli berörd som om det var 1988 eller 1989 igen. Jag kände hur mitt ansikte sprack upp i ett jätteleende och jag märkte att mina ögon började tåras.

Publiken som till största delen var i 45- till 60-årsåldern verkade känna likadant. Några kvinnor i 50-årsåldern ställde sig upp och började dansa vilt, folk log mot varandra, applåderna efter låtarna tog aldrig slut och jag själv skrek som en galning av lycka.

Jag blev helt hänförd av det jag såg och hörde. Jakob Hellman fångade publiken med sin varma utstrålning och sitt självironiska och roliga mellansnack om sin oförmåga att göra en uppföljare till debuten. Med sig hade han dessutom ett supertajt band som imponerade stort på mig.

Han bjöd på sig själv och han bjöd på variation också. In på scenen kom hans fru och sjöng en låt och rapparen Magnus "Kitok" Ekelund gästade i en duett med Hellman i "Mitt elixir", som kom i våras.

Trots att Hellman inte släppt en enda skiva på 30 år kan han åka runt i landet och trollbinda publiken under en två och en halv timmes lång konsert med sina gamla låtar från 1988 och 1989.

Det är helt unikt och ganska märkligt - det ska inte gå. Troligen går det för att hans musik gick rakt in i den svenska folksjälen för evigt med debutalbumet 1989 och för att många som var unga då vill uppleva de trevliga minnen från den tiden. Nostalgi javisst, men det är mänskligt.

Publicerad 12 December 2019 08:40

"Ju mindre du handlar i december desto lyckligare blir du i januari"

Ja. Varje år säger jag samma sak: Ju mindre du handlar i december desto lyckligare blir du i januari.

Och nej, jag predikar inte kommunism eller försöker skjuta mig i foten. Jag har 25-årig karriär bakom mig inom handeln. I 25 år har jag undrat varför folk är så bittra i januari.

Inget leende, inget hej. Ingenting som passar. Sura miner. Sura kommentarer. Å andra sidan december! Hej och Ho! Frid och fröjd. Tills för några år sedan när allt förvandlades till stress. Köp, köp, köp, som om morgondagen inte fanns.

Älskade att jobba i december inom handeln. Den mysiga stämningen, musiken och återkommande Goood Jul. Personal till kund. Kund till kund. Sen tog det stopp.

Här har vi ett dilemma: i december är vi stressade - i januari deprimerade. Kan det balanseras?

Ja, säger jag. Som jag har förstått handlar julen om familjen, vänner och eftertanke.

Om att varva ner och summera året med de man älskar. En julklapp här och där och en god bit mat. Låt december när vi ändå har jul vara en månad av omtanke, kärlek och frid.

Å andra sidan januari… Ja. Januari kommer direkt efter den härliga julen och det är långt till påsken och våren. Svårt att se ljuspunkten. Där tycker jag man kan unna sig en liten present. Till sig själv och till dem som betyder något.

Kompensera lite för de mörka dagarna. Som sagt, jag predikar inte kommunism eller försöker skjuta mig i foten som handlare. Jag predikar…balans.

Låt oss vara lyckliga längre. För ju mindre du handlar i december desto lyckligare blir du i januari. Kostar ingenting att testa. Tvärtom! God Jul, Gott Nytt Nyår och självklart, glad januari!